I just dont know what to do with myself

Är jääääääääävligt trött på att snurra i samma spår och vandra utan att egentligen komma någonstans alls. Borde, ska, vill, måste ta tag i situationen och göra något av livet innan det går mig förbi. Inte så att det inte händer något alls i mitt liv ibland är livet helt awsome. Jag åker hit och dit och träffar ibland fina personer som dock bor långt borta. På något sätt kommer jag alltid tillbaka där jag startade på ett ungefär. Inte för att jag har kommit till kollapsen på gräsmattan för en massa år sen men nästan. Det skrämmer mig att det är så lätt att falla, men att det tar så himla mycket mer kraft att ta sig upp ur den där äckliga lilla hålan. Den där som jag gärna hamnar i...