mobil poesi

Mitt sinne är grått igen
Ensamheten och misären har mig i sitt kalla grepp
Mitt sinne är grått
De svartvita tankarna är tillbaka
Jag ser bara glimtar av ljus i mina drömmar
Drömmar om ett annat liv
Drömmar om konstiga fiskar i akvarium som
med sina kvicka fenor
försvinner bort från mig så fort jag närmar mig
Så som det känns att alla människor gör
de försvinner bort så fort jag närmar mig
Ensamheten hånar mig
Viskar i mitt öra, det finns ingen för dig
jag är din och du är min bara min
Misären drar ner mig i sin lilla äckliga håla
Där ska jag sitta tycker han
Där ska jag sitta och bilda mer hat som han sen glupsk dividerar



Gammal "dikt" som jag hittade i mobilen

Har tänkt lite
på ett av mina tidigare minnen från livet
det var sensommar
mormor var klar i huvudet
det åskade
jag frös
hade ont
mådde dåligt
momo lade täcke efter täcke på mig
för jag ville inte sluta
skaka och frysa
när hon till slut hade lagt alla täcken som fanns i huset
och jag var gömd och kände tyngden
av alla dessa så kände jag mig bra

Kan det vara så att jag hade ångest? 

Maybe baby

Är lite tomt här just nu
Kanske jag kan sluta med att rymma
tränga bort, glömma bort, ignorera
Kanske kan jag känna
Men vi får se
Alltid något som hindrar
Alla sångerna i huvudet kan kanske bli
Vi får se hur det går denna gången
med dig..

I will never learn from this and you'll regret all the hugs and kisses

Jag är så van att rymma