Sitter med tårar i ögonen och jag vill bara bryta ihop i någons famn. Jag vill inte vara så här nere och ledsen. Hela min kropp är full av sadness. Vill bara sova bort (livet) och vakna må bra och vara glad. Göra saker, göra skillnad, komma bort, komma hem. Komma till någons kärlek och acceptera den. Älska mig själv och slippa detta hat och denna konstanta känsla av att jag inte duger. Vart är elden vart är ilskan, den bra ilskan som tar mig någonstans? Jag har tappat den. Den bara kommer vissa dagar. men sen krasar jag ihop. Inte ens det. jag bara sover, och förbannar och sover och förbannar.
Ska jag börja med antidepressiva, kommer det verkligen hjälpa? Känns som läkaren bara skriver ut piller. Vad vill jag ha hjälp med? Har inte ens kraft att beskriva hur jag känner i talat ord. Allt som kommer ut är gnyn och tårar.
Vad ska jag göra? Det blir bättre snart. Jo men visst det blir bara värre ju länge tiden går. Kommer ingenstans. Försöker med allt jag orkar att må bra. Jag vill vara positiv, vill vara produktiv, vill förändras och förändra. Men jag är så rädd och det är alldeles för lätt att stoppa huvudet i sanden.
Åren går och jag blir bara bättre på att försvara ledsamheten inte växa ur den. När man man dåligt nog? Är jag hopplöst fall av selfloating?
lördag 21 december 2013
måndag 4 mars 2013
then hurt me
Hon gör mig frustrerad
längtar
vill ha
känner
för
en
gångs
skull
har inte gjort såhär innan
det är skumt
mysigt
utmanande
men
vi inte kan vara nära
var sin säng
var sin stad
där
långt borta
hon vill ha mig
nära
nära!
vi längtar efter varandra
avståndet
ändå kommer hon innanför
och det
känns
längtar
vill ha
känner
för
en
gångs
skull
har inte gjort såhär innan
det är skumt
mysigt
utmanande
men
vi inte kan vara nära
var sin säng
var sin stad
där
långt borta
hon vill ha mig
nära
nära!
vi längtar efter varandra
avståndet
ändå kommer hon innanför
och det
känns
Ensamma, vi på ett mörkt fält
Hennes namn, läppar, ögon, nacke, hennes ben,
hur allt det ser ut.
Kommer till mig när jag blundar.
Vill smaka på läpparna, se in i ögonen, bita lite på halsen
kyssa ömt på nyckelbenen.
Säga hennes namn högt istället för repeat i huvudet.
Säga det och le, säga det och se.
Om hon velat, att hon glömmer det gamla.
Om jag kunnat mer, ha henne här, höra hur jag kan få hennes hjärta bulta.
När jag har henne där nära, jämte, på, i.
Höra suckar av belåtenhet.
Efter jag varit,
jämte, på, i.
med, två, oss
tillsammans
Kommer inte bli
Önskar
En chans kanske bara en kort romans.
Men jag längtar efter det hon sagt, det hon fick mig att känna
de där fyrtiofem minuterna
Vill ha mer
Tre timmar, tre dagar, tre år.
Utforskande
hur allt det ser ut.
Kommer till mig när jag blundar.
Vill smaka på läpparna, se in i ögonen, bita lite på halsen
kyssa ömt på nyckelbenen.
Säga hennes namn högt istället för repeat i huvudet.
Säga det och le, säga det och se.
Om hon velat, att hon glömmer det gamla.
Om jag kunnat mer, ha henne här, höra hur jag kan få hennes hjärta bulta.
När jag har henne där nära, jämte, på, i.
Höra suckar av belåtenhet.
Efter jag varit,
jämte, på, i.
med, två, oss
tillsammans
Kommer inte bli
Önskar
En chans kanske bara en kort romans.
Men jag längtar efter det hon sagt, det hon fick mig att känna
de där fyrtiofem minuterna
Vill ha mer
Tre timmar, tre dagar, tre år.
Utforskande
citat
”Det är läskigt med närhet, för att det är ju det vi allihopa egentligen längtar efter. Men det är så stort så att och vi längtar så mycket efter det, så vi nästan blir rädda för det. Dessutom är det väldigt överrumplande känsla att vara så nära någon. Man blir liksom blottad inför den personen.”
- Ola Salo
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
