15februari2007

Jag vill se botten
men ändå inte
jag vill leva
och inte bara vara zombie, bara precis fungera
Jag vill se ljuset
men allt är så gråskimrigt
Slå mig fri från mig själv
men mitt skal är alldeles för hårt
alldeles för hårt

16april2008

Finns aldrig tystnad

Märker för mig själv att jag pratar i mitt huvud
Vinder viner utanför
Tankarna, vinden
Tankarna, vinden
Det är inte tyst
Det finns inget lugn
Inte hos mig
Inte nu.

En tredje del?

Jag kommer ihåg den tiden
den dimman
hur det luktade
smakade
sött som vin men som gift för sinnet
Och jag kommer ihåg den tiden
Det smakade jordgubbar och luktade sommarregn
Va kände jag då?
Var det att vara lycklig?

Nu smakar livet snaps
Allt är torrt som barr
Luktar ja det gör det knappt
Vad är jag nu?
Ledsen?


Swish så åkte ögonlocken ner
Drömmar om
"let me see you stripped down to the bone"
En kåt och en ledsen
Den handlar säkert om mig själv
typiskt drömmar


Sova!
Vaken!
Ont i sidan av liggande i säng
En dröm ett helvete
Nej stryk det
oförmågan till handling
och oförmågan till att lämna
Blir en farligt skön bubbla
Nyårsångest!

Ta mig någonstans, jag kommer ingenstans
Framåt
Ge mig någonting, för jag känner ingenting
Ett piller?
Den här ledsamheten förlamar mig

2013-12-31

Jag vill inte vara rädd. Varför måste jag vara rädd?

Sitter med tårar i ögonen och jag vill bara bryta ihop i någons famn. Jag vill inte vara så här nere och ledsen. Hela min kropp är full av sadness. Vill bara sova bort (livet) och vakna må bra och vara glad. Göra saker, göra skillnad, komma bort, komma hem. Komma till någons kärlek och acceptera den. Älska mig själv och slippa detta hat och denna konstanta känsla av att jag inte duger. Vart är elden vart är ilskan, den bra ilskan som tar mig någonstans? Jag har tappat den. Den bara kommer vissa dagar. men sen krasar jag ihop. Inte ens det. jag bara sover, och förbannar och sover och förbannar.
Ska jag börja med antidepressiva, kommer det verkligen hjälpa? Känns som läkaren bara skriver ut piller. Vad vill jag ha hjälp med? Har inte ens kraft att beskriva hur jag känner i talat ord. Allt som kommer ut är gnyn och tårar.
Vad ska jag göra? Det blir bättre snart. Jo men visst det blir bara värre ju länge tiden går. Kommer ingenstans. Försöker med allt jag orkar att må bra. Jag vill vara positiv, vill vara produktiv, vill förändras och förändra. Men jag är så rädd och det är alldeles för lätt att stoppa huvudet i sanden.


Åren går och jag blir bara bättre på att försvara ledsamheten inte växa ur den. När man man dåligt nog? Är jag hopplöst fall av selfloating?

then hurt me

Hon gör mig frustrerad
längtar
vill ha
känner

för
en
gångs
skull

har inte gjort såhär innan
det är skumt
mysigt
utmanande

men
vi inte kan vara nära
var sin säng
var sin stad
där
långt borta

hon vill ha mig
nära
nära!
vi längtar efter varandra
avståndet
ändå kommer hon innanför
och det
känns

Ensamma, vi på ett mörkt fält

Hennes namn, läppar, ögon, nacke, hennes ben,
hur allt det ser ut.
Kommer till mig när jag blundar.

Vill smaka på läpparna, se in i ögonen, bita lite på halsen
kyssa ömt på nyckelbenen.
Säga hennes namn högt istället för repeat i huvudet.
Säga det och le, säga det och se.

Om hon velat, att hon glömmer det gamla.
Om jag kunnat mer, ha henne här, höra hur jag kan få hennes hjärta bulta.
När jag har henne där nära, jämte, på, i.

Höra suckar av belåtenhet.
Efter jag varit,
jämte, på, i.
med, två, oss
tillsammans

Kommer inte bli
Önskar
En chans kanske bara en kort romans.
Men jag längtar efter det hon sagt, det hon fick mig att känna
de där fyrtiofem minuterna

Vill ha mer
Tre timmar, tre dagar, tre år.
Utforskande

citat

”Det är läskigt med närhet, för att det är ju det vi allihopa egentligen längtar efter. Men det är så stort så att och vi längtar så mycket efter det, så vi nästan blir rädda för det. Dessutom är det väldigt överrumplande känsla att vara så nära någon. Man blir liksom blottad inför den personen.”

- Ola Salo