Jag vill inte vara rädd. Varför måste jag vara rädd?

Sitter med tårar i ögonen och jag vill bara bryta ihop i någons famn. Jag vill inte vara så här nere och ledsen. Hela min kropp är full av sadness. Vill bara sova bort (livet) och vakna må bra och vara glad. Göra saker, göra skillnad, komma bort, komma hem. Komma till någons kärlek och acceptera den. Älska mig själv och slippa detta hat och denna konstanta känsla av att jag inte duger. Vart är elden vart är ilskan, den bra ilskan som tar mig någonstans? Jag har tappat den. Den bara kommer vissa dagar. men sen krasar jag ihop. Inte ens det. jag bara sover, och förbannar och sover och förbannar.
Ska jag börja med antidepressiva, kommer det verkligen hjälpa? Känns som läkaren bara skriver ut piller. Vad vill jag ha hjälp med? Har inte ens kraft att beskriva hur jag känner i talat ord. Allt som kommer ut är gnyn och tårar.
Vad ska jag göra? Det blir bättre snart. Jo men visst det blir bara värre ju länge tiden går. Kommer ingenstans. Försöker med allt jag orkar att må bra. Jag vill vara positiv, vill vara produktiv, vill förändras och förändra. Men jag är så rädd och det är alldeles för lätt att stoppa huvudet i sanden.


Åren går och jag blir bara bättre på att försvara ledsamheten inte växa ur den. När man man dåligt nog? Är jag hopplöst fall av selfloating?

then hurt me

Hon gör mig frustrerad
längtar
vill ha
känner

för
en
gångs
skull

har inte gjort såhär innan
det är skumt
mysigt
utmanande

men
vi inte kan vara nära
var sin säng
var sin stad
där
långt borta

hon vill ha mig
nära
nära!
vi längtar efter varandra
avståndet
ändå kommer hon innanför
och det
känns

Ensamma, vi på ett mörkt fält

Hennes namn, läppar, ögon, nacke, hennes ben,
hur allt det ser ut.
Kommer till mig när jag blundar.

Vill smaka på läpparna, se in i ögonen, bita lite på halsen
kyssa ömt på nyckelbenen.
Säga hennes namn högt istället för repeat i huvudet.
Säga det och le, säga det och se.

Om hon velat, att hon glömmer det gamla.
Om jag kunnat mer, ha henne här, höra hur jag kan få hennes hjärta bulta.
När jag har henne där nära, jämte, på, i.

Höra suckar av belåtenhet.
Efter jag varit,
jämte, på, i.
med, två, oss
tillsammans

Kommer inte bli
Önskar
En chans kanske bara en kort romans.
Men jag längtar efter det hon sagt, det hon fick mig att känna
de där fyrtiofem minuterna

Vill ha mer
Tre timmar, tre dagar, tre år.
Utforskande

citat

”Det är läskigt med närhet, för att det är ju det vi allihopa egentligen längtar efter. Men det är så stort så att och vi längtar så mycket efter det, så vi nästan blir rädda för det. Dessutom är det väldigt överrumplande känsla att vara så nära någon. Man blir liksom blottad inför den personen.”

- Ola Salo

Sleep

Måste verkligen vända på dygnet igen.
AAAH!
Funkar inte att sova hela tiden.

Don't let the darkness eat you up

Haft en bra dag. Mamma väckte mig (hon sov över här) vi gick på en femkilosmeters promenad med en av grannarnas hundar, hon heter Ella. Brukar tänka på den där låten, umbrella under my umbrella ella ella ey ey ey. Efter promenaden käkade jag pasta med gurka. Sökte tre jobb, ett av dem ringde bara efter någon timme. Men jag vart tvungen att tacka nej, pga jobbet var ett pass på tre timmar som eventpersonal i Varberg. Det passade inte med bussar och tåg. Sen blir väl kostnaderna högre än lönen.
Just keep swimming!
Imorgon ska jag träffa en person som jag bara träffa en gång innan, spännande. Det blir middag där, hoppas vi kommer bra överens, men det verkar vi göra redan. Höhö!

Borde kanske ringa jobbet (som telefonintervjuare) och boka in några pass. Måste komma igång och göra något. Så himla tråkigt att gå hemma dag in och dag ut.
Behöver lite utmaningar och sysselsättning. Ska kolla upp plugg, får boka ett möte med studievägledaren i Laholm. Har ju väntat ett par år på att hitta vad jag vill göra, men jag blir bara mer osäker på mig själv och vad fan jag vill. Funderar på undersköterska utbildningen sen efter den jobba lite inom vården, alt, söka jobb eller vidare plugg som behandlingsassistent.

MEN jag vet inte inte alls, vad jag vill bli när jag blir stor. Kan jag verkligen klara det?! Ska jag klara av att vara runt människor som inte mår bra som behöver mig på ett sätt? Kommer jag vara såpass stark i mig själv och mitt eget mående. Jag vet inte, tror jag är för känslig, men det är väl bara att prova och se vad som händer... Tror dock att om jag blir stabilare i livet och grejer så känns det som att ett liknade jobb hade passat mig. Vill, här kommer klyschan, hjälpa människor. På något sätt. Eller hjälpa djur.


Nu blir det Jose Gonzalez, film och läsa beror dock på när jag blir trött, ska vara busig och röka i mitt fönster.

Så ensam fan

And I'm not sure what the trouble was that started all of this. The reasons all have run away but the feeling never did. It's not something I would recommend, but it is one way to live. Cause what is simple in the moonlight, by the morning never is. What's so simple in the moonlight, now is so complicated. What's so simple in the moonlight, so simple in the moonlight