Måste verkligen vända på dygnet igen.
AAAH!
Funkar inte att sova hela tiden.
onsdag 21 november 2012
onsdag 7 november 2012
Don't let the darkness eat you up
Haft en bra dag. Mamma väckte mig (hon sov över här) vi gick på en femkilosmeters promenad med en av grannarnas hundar, hon heter Ella. Brukar tänka på den där låten, umbrella under my umbrella ella ella ey ey ey. Efter promenaden käkade jag pasta med gurka. Sökte tre jobb, ett av dem ringde bara efter någon timme. Men jag vart tvungen att tacka nej, pga jobbet var ett pass på tre timmar som eventpersonal i Varberg. Det passade inte med bussar och tåg. Sen blir väl kostnaderna högre än lönen.
Just keep swimming!
Imorgon ska jag träffa en person som jag bara träffa en gång innan, spännande. Det blir middag där, hoppas vi kommer bra överens, men det verkar vi göra redan. Höhö!
Borde kanske ringa jobbet (som telefonintervjuare) och boka in några pass. Måste komma igång och göra något. Så himla tråkigt att gå hemma dag in och dag ut.
Behöver lite utmaningar och sysselsättning. Ska kolla upp plugg, får boka ett möte med studievägledaren i Laholm. Har ju väntat ett par år på att hitta vad jag vill göra, men jag blir bara mer osäker på mig själv och vad fan jag vill. Funderar på undersköterska utbildningen sen efter den jobba lite inom vården, alt, söka jobb eller vidare plugg som behandlingsassistent.
MEN jag vet inte inte alls, vad jag vill bli när jag blir stor. Kan jag verkligen klara det?! Ska jag klara av att vara runt människor som inte mår bra som behöver mig på ett sätt? Kommer jag vara såpass stark i mig själv och mitt eget mående. Jag vet inte, tror jag är för känslig, men det är väl bara att prova och se vad som händer... Tror dock att om jag blir stabilare i livet och grejer så känns det som att ett liknade jobb hade passat mig. Vill, här kommer klyschan, hjälpa människor. På något sätt. Eller hjälpa djur.
Nu blir det Jose Gonzalez, film och läsa beror dock på när jag blir trött, ska vara busig och röka i mitt fönster.
Just keep swimming!
Imorgon ska jag träffa en person som jag bara träffa en gång innan, spännande. Det blir middag där, hoppas vi kommer bra överens, men det verkar vi göra redan. Höhö!
Borde kanske ringa jobbet (som telefonintervjuare) och boka in några pass. Måste komma igång och göra något. Så himla tråkigt att gå hemma dag in och dag ut.
Behöver lite utmaningar och sysselsättning. Ska kolla upp plugg, får boka ett möte med studievägledaren i Laholm. Har ju väntat ett par år på att hitta vad jag vill göra, men jag blir bara mer osäker på mig själv och vad fan jag vill. Funderar på undersköterska utbildningen sen efter den jobba lite inom vården, alt, söka jobb eller vidare plugg som behandlingsassistent.
MEN jag vet inte inte alls, vad jag vill bli när jag blir stor. Kan jag verkligen klara det?! Ska jag klara av att vara runt människor som inte mår bra som behöver mig på ett sätt? Kommer jag vara såpass stark i mig själv och mitt eget mående. Jag vet inte, tror jag är för känslig, men det är väl bara att prova och se vad som händer... Tror dock att om jag blir stabilare i livet och grejer så känns det som att ett liknade jobb hade passat mig. Vill, här kommer klyschan, hjälpa människor. På något sätt. Eller hjälpa djur.
Nu blir det Jose Gonzalez, film och läsa beror dock på när jag blir trött, ska vara busig och röka i mitt fönster.
lördag 6 oktober 2012
Så ensam fan
And I'm not sure what the trouble was that started all of this. The reasons all have run away but the feeling never did. It's not something I would recommend, but it is one way to live. Cause what is simple in the moonlight, by the morning never is. What's so simple in the moonlight, now is so complicated. What's so simple in the moonlight, so simple in the moonlight
fredag 28 september 2012
torsdag 6 september 2012
Motivation
Jävla avgrund vill hoppa
Ner riktigt långt ner
Bara ge fan i allt
Ge fan i att livet kan va vackert
Roas av misär och nostalgi, istället.
Fan. Jag är patetisk.
Ska inte ge upp
Vill inte det egentligen
Ska gå upp och ut
Springa av allt det negativa
Springa tills hjärtat dunkar hårt
tills jag känner att fan jag lever ju
Inte ska jag ligga här och vara liten det är ju ingen som bryr sig om det ändå
förutom jag

Ner riktigt långt ner
Bara ge fan i allt
Ge fan i att livet kan va vackert
Roas av misär och nostalgi, istället.
Fan. Jag är patetisk.
Ska inte ge upp
Vill inte det egentligen
Ska gå upp och ut
Springa av allt det negativa
Springa tills hjärtat dunkar hårt
tills jag känner att fan jag lever ju
Inte ska jag ligga här och vara liten det är ju ingen som bryr sig om det ändå
förutom jag
tisdag 7 augusti 2012
.....
Det är någonting med henne
hon gör mig,
frustrerad på ett bra sätt
jag vill ha henne
hos mig..
vill ha en början
aldrig känt så här innan
kanske är det avstånd
som med hon andra jag släppte in i hjärtat
som jag bara blev
frustrerad på ett dåligt sätt
så fort hon var nära
Jag kan bara
önska
att det denna gång
inte
tar slut
hon gör mig,
frustrerad på ett bra sätt
jag vill ha henne
hos mig..
vill ha en början
aldrig känt så här innan
kanske är det avstånd
som med hon andra jag släppte in i hjärtat
som jag bara blev
frustrerad på ett dåligt sätt
så fort hon var nära
Jag kan bara
önska
att det denna gång
inte
tar slut
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)